”Det händer aldrig mig”

Nyklippt tjej!

Veckorna går fort och det är redan augusti. Lillasyster har kryat på sig bra, så förra veckan bestämde vi att vi skulle åka ner till Falköping som planerat. Där hade vi barnvakter, kockar, servicepersonal, lekledare – a k a mormor och morfar (och även morbror och moster). 😉

Under veckan blev det lite av varje; vi träffade släkt och vänner, byggde en ramp för rullstolen, klippte lillans hår (över en decimeter rykte), lillebror lekte mycket med sin kompis (grannpojken), vi besökte Liseberg och så firade vi mormor och morfars 40åriga bröllopsdag! ❤

Lillan har tyvärr haft ganska många kramper. Även några större/längre då vi behövt ge akutmedicin. Känns så jobbigt, framförallt för henne givetvis. Hoppas att övergången till ketogen kost kommer gå bra och ge resultat.

Liseberg – mycket handikappvänligt!

Igår började jag att jobba igen – dock bara för en vecka. Kändes helt ok även om jag inte fattade vad som väckte mig när alarmet gick igång på måndagsmorgonen. 😉 Baksidan med att vara tillbaka i vardagen är att allt ramlar över en. Vi pratade med Team Olmed om att justera nackkrage och korsett. Vi pratade med neuro om lillans kramper mm och fick en tid hos lillans neurolog om någon vecka. Vi blev också påminda om att hon dagen innan dess blivit kallad för provtagning inför ketogena kosten (hade glömt).

Sedan hade vi fått en kallelse till ortopeden på Karolinska i Huddinge (vi är ju alltid på Karolinska/Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna annars). Dessvärre var tiden vi fått kl 10.30 på första skoldagen/arbetsdagen. Inte så kul att starta höstterminen med det, så den ringde vi för att ändra. Tiden som fanns var samma dag då vi ska till neurologen. Vi kommer ha en timme på oss att ta oss från det ena sjukhuset till det andra…

Vid ån Tidan i staden där morfar växte upp, Tidaholm.

Vi blev kallade till ortopeden (skolios-läkare) i Huddinge för att få svar på röntgen av lillans rygg. Känner dåliga vibbar inför det. Det känns som om det är så stora grejer på gång nu i höst. Husbygge (kommer troligtvis att skriva kontrakt med byggbolaget i veckan), ketogen kost (en vecka på sjukhus) och höftoperation (inget datum satt). Hoppas att allt går smidigt!

Apropå att saker går smidigt så måste jag berätta om ett eget läkarbesök jag var på häromveckan. Jag hade bokat tid hos min husläkare för att kolla upp ett eksem jag har på smalbenet som inte försvinner. Sa till henne att jag haft eksemet sedan februari och fått kortisonsalva för det, men att det inte försvinner och att jag ju då blir lite orolig. Hon konstaterade att det inte var någon fara (ofarligt eksem) och sedan pratade vi lite om annat. Då sa hon något väldigt träffande: ”dom flesta där ute tänker att ”det händer aldrig mig” eller ”det händer aldrig oss”, men ni har råkat ut för så många oväntade och tuffa händelser att ni säkert tänker tvärtom”. Det kändes lite som en aha-upplevelse! 😉  Bara dagen innan hade jag och maken pratat om senaste veckans sjukvårdsbesök med lillan och lillasyster: ”ja, det är ju klart att detta händer VÅR familj”… 😉

Busungar!

Annonser
Det här inlägget postades i Epilepsi, Handikappanpassat, Vardag. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till ”Det händer aldrig mig”

  1. katarinajoe skriver:

    ”En sa inte räkna ut nått” sa Ida i Raskens, och det brukar surra rätt ofta i huvet på mig när allt skiter sig 😉😊. Och va mkt energi du måste lägga på att alltid göra en plan b och en plan c för alla situationer. I hear you! 🙋🏻🙋🏻🙋🏻

  2. Ping: Koncentrationsprover | Misz Blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s