Sjukhus varje dag

Vi lever inget händelselöst liv direkt. Varje dag händer något nytt. I måndags var vi på återbesök på sjukhuset för att röntga lillans ben och prata med ortopeden. Han var jättenöjd med resultatet av operationen och tyckte att benen läkte väldigt bra. Skönt att höra! Sedan är ju detta med nätterna ett kapitel för sig.

I söndags började vi ge en stark (vad annars) medicin som skulle hjälpa lillan med att somna in och samtidigt vara lugnande. Tyvärr fanns ju risk för diverse mindre roliga biverkningar, t ex kramper. I måndags kväll fick lillan en stor kramp. Trots att vi gav akutmedicin hjälpte det inte utan hon fortsatte att krampa. Det var bara att ringa 112. Två stora ambulanser med blåljus dök upp och när dom tittat på lillan bestämde dom att hon skulle med in till sjukhuset på en koll. Som tur var slutade hon krampa och neurologen på sjukhuset trodde att det kunde vara den nya medicinen som påverkat, så redan efter två timmar fick lillan åka hem igen. Skönt! Men såklart lite oroligt, vill ju inte att det ska hända (igen).

Vi slutade med den nya medicinen direkt och fick istället en annan som vi kört två kvällar/nätter. Den är mycket svagare, men vi vill ge den några dagar för att se om det blir någon skillnad. Får se efter påsk om nätterna är fortsatt samma…

Tjockis

I tisdags var jag hos barnmorskan som konstaterade att bebisen låg åt fel håll – igen! Fick en tid till läkaren dagen därpå, som också skulle känna på magen för att se hur den låg. Då hade den vänt sig igen och låg med huvudet ner som den ska. Jag känner ju att den snurrar runt mycket i magen, men vill G Ä R N A att den lugnar ner sig nu och lägger sig rätt. Vill inte göra vändningsförsök eller igångsättande eller kejsarsnitt – eller ens behöva tänka på det! Huga!

Igår var det skärtorsdag och då var det dags för besök på sjukhuset igen (japp, varje dag denna veckan): återbesök på gastro. Har inte varit där sedan innan sommaren tror jag, så det var nog dags nu. Vi pratade om mage, knapp, mat, kräk… Lillan har gått upp i vikt och ligger nu i fas med sin längd – underbart! Vi ska t o m sluta ge henne extra tillskott i maten.

Och vet ni vad, igår fick vi ett mail från vår LSS-handläggare: beslut är taget och vi är beviljade 270 timmar extra assistans! Underbart!!! Verkar som att mamma fick fart på dom, istället för att det skulle ta en månad ytterligare (som dom sa till MIG) så tog det mindre än en vecka (som mamma sa till DOM). 😉 Trist dock att man ska behöva vara besvärlig och kämpa sig svettig för att få gehör ibland…